håller mig i rulltrappan.

nu har jag varit i norge ett tag. några timmar, ett par dagar. jag har varit hemma med ett tag. men jag har inte träffat någon som tittat ordentligt, inte pratat med någon som riktigt lyssnat. det är inte så att för att jag skrattar hysteriskt eller drar ett par låga skämt som förr, att jag vill dansa som en galning och känner för att göra nåt nytt och chansa. jag vill bara sitta här och titta tillbaka, känna att det jag hade är det jag har,inte en massa tomrum kvar. ingen har riktigt stått så nära så att de har känt den sinnesstämning jag utstrålar. tjernobyl skulle nog storkna tillochmed och gasen i kamrarna är ingenting emot vad luften jag andas ut innehåller för känslor. jag kanske överdriver en bit, men det saknas ord för sådant man inte kan berätta. hur kan man visa en blind man hur himlen ser ut en euforisk natt? hur kan man säga en döv kvinna hur ord låter som upprepas i ens öra på kvällen precis innan man ska somna, och man ler av lycka som växer för varje andetag som tas, inte för att passa in och hänga med i skämten, utan för att lyckan berusar varenda del av sin kropp. hur kan man berätta något sådant för en nykterist som aldrig supit sig full? jag ska inte ljuga och säga att det har varit trevligt att vara hemma och känna på sängen igen, eller vakna med tristessen bredvid sig som ett osynligt spöke, slå upp ögonen med ledan sittandes precis framför en, som en känsla så stor att den går att ta på. det är det jag längtar efter, som jag vill ha. känslor så ofattbara att de går att ta på. en spänning som kan få oss var den vill och enfaldig beröring som får oss att kvickna till. allt det där kan jag få. jag behöver inte mycket, det vet du från förr. jag tänker bara att du kan sakna mig lite, låta mig gå efter dig ett tag och tänka på mig iallafall nån gång varannan dag. jag kan vara så humlan i ditt fönster, irriterande och surrande, om jag inte får bara mer. då får jag iallafall vara något som du ser och bryr dig om. du kan hoppa på mig så mycket du vill, bara du lägger dig bredvid mig och pustar ut när orken tar slut.


honeyyoushouldknowthaticouldnevergoonwithoutyou .


det sägs att man inte vinner om man inte chansar. men när vinner man något? så fort man vunnit och försökt upprepa mantrat "att inte glömma det man har" så försvinner känslan av eufori och man går per automatik igen. men inte en gång till, for its you that makes my knees shake, one season then the brakes gonna break. du får mig hur du vill & du vet det alltför väl. du får mig på alla sätt som finns. receptet går inte alls att få till längre,det enda som behövdes är ju borta, det enda som behövdes är det enda jag vill ha. jag blir galen snart, blir tokig på riktigt och dåraktigheten har redan satts till liv! det enda jag vill ha är det som ger mig brännsår på foten,håller i mig i rulltrappan och blåser lätt i mitt öra. men nu saknar jag flaskan av vin som berusar varje ynka millimeter av min kropp, som är du. du ger mig extas och eufori mycket vackrare kan det knappast bli.