du.

Nu är jag här igen, och jag har egentligen ingenting nytt att komma med.
Ingenting nytt att säga som jag inte tänkt på förut.
Men jag sitter här igen och vill berätta hur det är och vad som kommer.
Jag ska snart resa igen, och då försvinner jag ett tag. Då får jag saker att göra,
saker som får mig att inte få ont för att jag ser ditt namn och inte kan höra av mig.
Helst skulle jag vilja slå några siffror och vara sådär som jag var, inte låtsas om
någonting .. som om det inte fanns ett glapp mellan då och nu. Men det fungerar väl inte så ..
Jag sitter här igen, och tänker på för mycket saker .. saker som svider i magen.
Och tro mig, jag blir utom mig fortfarande. Men det är mer sällan och det är hårdare nu än förut. Det slår till rätt i magen och paniken bryter ut .. jag kommer så nära tokig som man kan bli utan att bli galen på riktigt. Jag vet inte om det här är något sorts avsked, isåfall för den miljonte gången. Jag har verkligen försökt, det gör jag fortfarande varenda dag! Men det hoppar på mig bakifrån och stänger in mig och kväver mig .. alla förbaskade minnen och tankar och ord och känslor och smekningar som vart. Vi är något som du lämnat, men det förföljer mig fortfarande, som en sjukdom som härjar inom mig! och jag orkar inte med det längre. jag orkar bara inte. jag önskar fortfarande vid många samma klockslag att glappet
mellan när jag drog tills nu ska försvinna, men än har jag inte vaknat med ett sms som gör mig glad på riktigt. Och det är mitt hopp som gör det förjävligt för mig .. det låter mig inte sluta hoppas. Och du vet hur jag är .. jag hoppas fortfarande. Du vet alltför väl hur rastlös jag är och hur tokig jag kan bli, hur jag vill göra nya saker och hur intensiv jag kan vara. Jag är fortfarande intensiv och rastlös, men jag önskade aldrig en sånhär förändring. Du vet att jag inte tycker om förändringar och hur jag hatar att säga hejdå! ändå fick jag en så stor förändring nertryckt i halsen att den sitter där än och den kväver mig så sakta .. och du tvingade mig att säga hejdå.



och jag sitter här fortfarande
och försöker berätta.