Saturday, August 09, 2008

avgaser och smuts.

Det kommer bli såhär fler gånger, det vet jag om.
Någon säger att det är bra, men man tvivlar lite och kniper lite
osäkert med tårna. Sedan hoppar man in i bilen och låter sig köras dit det är sagt.
Man har ett hum om hur vägen ska se ut, eller mer om hur man vill att det ska vara.
Och ibland så blir det berg och djupa dalar istället för kor på grönfält om sommaren och
mörka nätter med stjärnor som glimtar till. Inte alls som du hade föreställt dig, och
du tänker att den som sa att det skulle bli bra kanske inte kan rå för att utsikten inte var
som den skulle. Utan det är bara att stoppa bilen eller köra vidare och vänta på kor med gräs i
käften.

Sen kör du vidare och alla stjärnor börjar hälsa på dig och berätta om hur det skulle vart och hur det är. Du ler och din mage äter glass med eufori och ni är i ert esse tillsammans, magen och du.
Du går ur bilen och hjälper till att knuffa på för att komma någonstans, och du kommer till
ställen du inte ens visste fanns. Plötsligt åker du genom landskap med stora varma täcken, strumpor och underkläder på vägarna, från träden ramlar det påsar med smågodis i och himlen visar finurliga filmer på vägen till något du är glad att du hängde med på.

Eller så börjar det bli obekvämt att sitta på sätet, alldeles för hårt eller så mjukt att du glider längre och längre ner, och plötsligt sitter du nästan på asfalten. Bilen tycker att du börjar bli besvärlig och vevar ner fönstret för att kasta ut dig.
Du sitter på asfalten och undrar vad som hände, var är du?

sen vill du inte hoppa in i någon bil igen, hur många cabriolet:er som frågar eller röda
fina ferraribilar, inte ens när en jättefin bubbla kommer förbi så funderar du ens över att
göra sätet till ditt. Du fortsätter sitta kvar där du satt, eller gå vidare på någon väg
som du hoppas tar dig någonstans, bara inte till platser du vart med om och fått ont av förut.

Och du får ont i magen av att tänka på hur bra du mår av avgaserna men hur
ont du får av deras säten. Du ska aldrig lite på en bil som säger : "Det här blir bra, jag lovar." igen.

2 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Jag har nog lärt mig att gå hem
På alla sätt, från alla ställen
ensam bortåt vägen. Jag är så rädd att komma fram nån annanstans, å' jag samlar på tur- och retur-biljetter.

12:42 AM  
Anonymous Anonymous said...

j?

12:25 AM  

Post a Comment

<< Home