en oreda.

jag hade en dröm inatt. den var så himla skön att vakna upp ifrån.
jag hade en bra känsla i magen, tills jag kom på att jag bara hade drömt den.
Och tänk om man kunde säga precis vad man tyckte? Inte bara låta det ligga kvar
inne i en och gnaga varje dag. Tänk om man kunde häva ur sig precis allting och inte bry sig om hur det skulle tas emot, överhuvudtaget. Om man kunde få hålla fast vid sin egen version och inte efter man sagt allting bara få dåligt samvete. Eller om man helt enkelt bara skulle kunna känna och tycka så som man gör och inte tänka att det säkert är fel eller känna sig dum. Eftersom känslor är det mest personliga man har så kan ingen säga åt en att man känner på fel sätt eller att man missuppfattat det fel. Jag känner som jag känner och det kan ingen ta ifrån mig. Inte ens jag själv, när jag försöker reda ut saker som jag vet bara är en stor pöl av besvikelse ändå.
en del saker är bara som de är. och allt kan inte redas ut. det ska jag tänka på.