och jag blir så jävla nostalgisk av att läsa alla gamla inlägg. som en dos av något jag känt förut som kommer upp i halsen igen. och det är surt och beskt, med fina tankar som höljen runt.
jag längtar tillbaka till saker jag haft och gjort. sånt som redan är förbi och nerstoppat i små glipor någonstans. och jag kan hitta de där små gliporna ibland, men aldrig riktigt ta upp dem därifrån. utan bara titta på dem en liten stund och känna dem ila genom kroppen som tunna strålar av ljus.
och jag längtar tillbaka till andra tider.

en oreda.

jag hade en dröm inatt. den var så himla skön att vakna upp ifrån.
jag hade en bra känsla i magen, tills jag kom på att jag bara hade drömt den.
Och tänk om man kunde säga precis vad man tyckte? Inte bara låta det ligga kvar
inne i en och gnaga varje dag. Tänk om man kunde häva ur sig precis allting och inte bry sig om hur det skulle tas emot, överhuvudtaget. Om man kunde få hålla fast vid sin egen version och inte efter man sagt allting bara få dåligt samvete. Eller om man helt enkelt bara skulle kunna känna och tycka så som man gör och inte tänka att det säkert är fel eller känna sig dum. Eftersom känslor är det mest personliga man har så kan ingen säga åt en att man känner på fel sätt eller att man missuppfattat det fel. Jag känner som jag känner och det kan ingen ta ifrån mig. Inte ens jag själv, när jag försöker reda ut saker som jag vet bara är en stor pöl av besvikelse ändå.
en del saker är bara som de är. och allt kan inte redas ut. det ska jag tänka på.

racing like a pro now

Och det är skit, helt enkelt uttryckt.
Man blir frågad och någon annan svarar.
Det är inte ens magkänsla som kvider ut, det är förnuftet som tar sig själv tillfånga
och gör allt som kommer ut ur munnen bra igen.
För utanför är allt som vanligt. En bubbla av missförstånd och bra ord.
Ord som gör folk glada och trygga igen.
För saker som folk inte är beredda på tas aldrig emot bra, oftast inte.
Därför är det som det ska vara och inte som det faktiskt är.

Och är det såhär det ska vara så är jag med på noterna, för det här
har jag gjort förr. Jag är bara i lite otakt med musiken nuförtiden.
Men jag vet precis hur låten ska spelas.
Och säkra kort eller notställ har väl aldrig riktigt varit min grej.

och du känner dig som ett tuggummi på en gammal landsväg efter att en bil kommit och kört över dig.

och det är precis så det känns.

avgaser och smuts.

Det kommer bli såhär fler gånger, det vet jag om.
Någon säger att det är bra, men man tvivlar lite och kniper lite
osäkert med tårna. Sedan hoppar man in i bilen och låter sig köras dit det är sagt.
Man har ett hum om hur vägen ska se ut, eller mer om hur man vill att det ska vara.
Och ibland så blir det berg och djupa dalar istället för kor på grönfält om sommaren och
mörka nätter med stjärnor som glimtar till. Inte alls som du hade föreställt dig, och
du tänker att den som sa att det skulle bli bra kanske inte kan rå för att utsikten inte var
som den skulle. Utan det är bara att stoppa bilen eller köra vidare och vänta på kor med gräs i
käften.

Sen kör du vidare och alla stjärnor börjar hälsa på dig och berätta om hur det skulle vart och hur det är. Du ler och din mage äter glass med eufori och ni är i ert esse tillsammans, magen och du.
Du går ur bilen och hjälper till att knuffa på för att komma någonstans, och du kommer till
ställen du inte ens visste fanns. Plötsligt åker du genom landskap med stora varma täcken, strumpor och underkläder på vägarna, från träden ramlar det påsar med smågodis i och himlen visar finurliga filmer på vägen till något du är glad att du hängde med på.

Eller så börjar det bli obekvämt att sitta på sätet, alldeles för hårt eller så mjukt att du glider längre och längre ner, och plötsligt sitter du nästan på asfalten. Bilen tycker att du börjar bli besvärlig och vevar ner fönstret för att kasta ut dig.
Du sitter på asfalten och undrar vad som hände, var är du?

sen vill du inte hoppa in i någon bil igen, hur många cabriolet:er som frågar eller röda
fina ferraribilar, inte ens när en jättefin bubbla kommer förbi så funderar du ens över att
göra sätet till ditt. Du fortsätter sitta kvar där du satt, eller gå vidare på någon väg
som du hoppas tar dig någonstans, bara inte till platser du vart med om och fått ont av förut.

Och du får ont i magen av att tänka på hur bra du mår av avgaserna men hur
ont du får av deras säten. Du ska aldrig lite på en bil som säger : "Det här blir bra, jag lovar." igen.

mixtape.

Uh, I stand in the corner
Thinking over.. one, two
What am I to do?

Should I go home still sober

Should I buy me another glass of wine

And forget about time

The notwist - consequence

The national - all the wine

Lightspeed champion- tell me what it´s worth

Grinderman - (I dont need you to) Set me free

Sigur ros - gooblidok

Madrugada- hands up I love you

The disciplines - oslo

tvättomater och andra revben,

sitter och lyssnar på whitest boy alive med figures och trivs lite småfint sådär på måndagskvällen med smattrande regn mot mitt fönster i mitten av oslo. Första dagen på jobb efter min tre veckors långa semsester, och ja, det gick över förvänan. Om än lite segt och alldeles för mycket kaffe och cigaretter, allt är precis som vanligt igen. Och jag har ju iofs aldrig gillat vanligt, blir så rastlös då.
Men ibland är det skönt med rutin och vardag, med risk att låta som 43 ..

Jag var ute på kvällspromenad efter att ha ägnat hela dagen åt att fylla min lilla pod med
musik, och det var trevligt värre. Jag gick förbi ett tvätteri, sådana som alltid finns i amerikanska filmer. Och jag tänkte att "om man träffas någonstans alls, så är det nog här". Man går in och ska tvätta och tappar en tröja precis när man ska slänga in allt, och precis när man böjer sig upp så står han där. Inte för att jag vill träffa någon, för det känner jag inte för just nu. Men när jag känner för att vilja så ska jag nog pallra mina korta ben dit och göra ett försök. För jag är så dålig på såntdär, med att blinka och vifta på rumpan och slänga med håret. Så tvätteriet med sina tvättomater i olika 60tals färger får nog bli mitt försök när jag känner fört.

Annars promeneras det på med jobb,musik,kommande öyafestivl i veckan, skratt, djupa diskussioner om postnr,öl! och mitt lilla trivsamma rum. Mitt lilla trivsamma rum i behov av städning .. men ändå jäkligt trivsamt. Ett riktigt tändaljus,sepåfilmundertäcket,MYS,drickaöl eller sprite med vitt vin i rum helt enkelt. Och det är så vi gillart.

(Och visst blir man besviken och det gör ont bakom revbenen, men min gata har rätt så många trevliga inslag ochså. Och det är nog dem man måste överdosera med när slasket översvämmar gatan eller en gatulampa går sönder.)