Sunday, October 29, 2006

som håller mig i rulltrappan.

nu har jag varit hemma och i norge ett tag. några timmar, ett par dagar. men jag har inte träffat någon som tittat ordentligt, inte pratat med någon som riktigt lyssnat. det är inte så att för att jag skrattar hysteriskt eller drar ett par låga skämt som förr, att jag vill dansa som en galning och känner för att göra nåt nytt och chansa. jag vill bara sitta här och titta tillbaka, känna att det jag hade är det jag har,inte en massa tomrum kvar. ingen har riktigt stått så nära så att de har känt den sinnesstämning jag utstrålar. tjernobyl skulle nog storkna tillochmed och gasen i kamrarna är ingenting emot vad luften jag andas ut innehåller för känslor. jag kanske överdriver en bit, men det saknas ord för sådant man inte kan berätta. hur kan man visa en blind man hur himlen ser ut en euforisk natt? hur kan man säga en döv kvinna hur ord låter som upprepas i ens öra på kvällen precis innan man ska somna, och man ler av lycka som växer för varje andetag som tas, inte för att passa in och hänga med i skämten, utan för att lyckan berusar varenda del av sin kropp. hur kan man berätta något sådant för en nykterist som aldrig supit sig full? jag ska inte ljuga och säga att det har varit trevligt att vara hemma och känna på sängen igen, eller vakna med tristessen bredvid sig som ett osynligt spöke, slå upp ögonen med ledan sittandes precis framför en, som en känsla så stor att den går att ta på. det är det jag längtar efter, som jag vill ha. känslor så ofattbara att de går att ta på. en spänning som kan få oss var den vill och enfaldig beröring som får oss att kvickna till. allt det där kan jag få. jag behöver inte mycket, det vet du från förr. jag tänker bara att du kan sakna mig lite, låta mig gå efter dig ett tag och tänka på mig iallafall nån gång varannan dag. jag kan vara så humlan i ditt fönster, irriterande och surrande, om jag inte får bara mer. då får jag iallafall vara något som du ser och bryr dig om. du kan hoppa på mig så mycket du vill, bara du lägger dig bredvid mig och pustar ut när orken tar slut.


honeyyoushouldknowthaticouldnevergoonwithoutyou .


det sägs att man inte vinner om man inte chansar. men när vinner man något? så fort man vunnit och försökt upprepa mantrat "att inte glömma det man har" så försvinner känslan av eufori och man går per automatik igen. men inte en gång till, for its you that makes my knees shake, one season then the brakes gonna break. du får mig hur du vill & du vet det alltför väl. du får mig på alla sätt som finns. receptet går inte alls att få till längre,det enda som behövdes är ju borta, det enda som behövdes är det enda jag vill ha. jag blir galen snart, blir tokig på riktigt och dåraktigheten har redan satts till liv! det enda jag vill ha är det som ger mig brännsår på foten,håller i mig i rulltrappan och blåser lätt i mitt öra. men nu saknar jag flaskan av vin som berusar varje ynka millimeter av min kropp, som är du. du ger mig extas och eufori mycket vackrare kan det knappast bli.

håller mig i rulltrappan.

nu har jag varit i norge ett tag. några timmar, ett par dagar. jag har varit hemma med ett tag. men jag har inte träffat någon som tittat ordentligt, inte pratat med någon som riktigt lyssnat. det är inte så att för att jag skrattar hysteriskt eller drar ett par låga skämt som förr, att jag vill dansa som en galning och känner för att göra nåt nytt och chansa. jag vill bara sitta här och titta tillbaka, känna att det jag hade är det jag har,inte en massa tomrum kvar. ingen har riktigt stått så nära så att de har känt den sinnesstämning jag utstrålar. tjernobyl skulle nog storkna tillochmed och gasen i kamrarna är ingenting emot vad luften jag andas ut innehåller för känslor. jag kanske överdriver en bit, men det saknas ord för sådant man inte kan berätta. hur kan man visa en blind man hur himlen ser ut en euforisk natt? hur kan man säga en döv kvinna hur ord låter som upprepas i ens öra på kvällen precis innan man ska somna, och man ler av lycka som växer för varje andetag som tas, inte för att passa in och hänga med i skämten, utan för att lyckan berusar varenda del av sin kropp. hur kan man berätta något sådant för en nykterist som aldrig supit sig full? jag ska inte ljuga och säga att det har varit trevligt att vara hemma och känna på sängen igen, eller vakna med tristessen bredvid sig som ett osynligt spöke, slå upp ögonen med ledan sittandes precis framför en, som en känsla så stor att den går att ta på. det är det jag längtar efter, som jag vill ha. känslor så ofattbara att de går att ta på. en spänning som kan få oss var den vill och enfaldig beröring som får oss att kvickna till. allt det där kan jag få. jag behöver inte mycket, det vet du från förr. jag tänker bara att du kan sakna mig lite, låta mig gå efter dig ett tag och tänka på mig iallafall nån gång varannan dag. jag kan vara så humlan i ditt fönster, irriterande och surrande, om jag inte får bara mer. då får jag iallafall vara något som du ser och bryr dig om. du kan hoppa på mig så mycket du vill, bara du lägger dig bredvid mig och pustar ut när orken tar slut.


honeyyoushouldknowthaticouldnevergoonwithoutyou .


det sägs att man inte vinner om man inte chansar. men när vinner man något? så fort man vunnit och försökt upprepa mantrat "att inte glömma det man har" så försvinner känslan av eufori och man går per automatik igen. men inte en gång till, for its you that makes my knees shake, one season then the brakes gonna break. du får mig hur du vill & du vet det alltför väl. du får mig på alla sätt som finns. receptet går inte alls att få till längre,det enda som behövdes är ju borta, det enda som behövdes är det enda jag vill ha. jag blir galen snart, blir tokig på riktigt och dåraktigheten har redan satts till liv! det enda jag vill ha är det som ger mig brännsår på foten,håller i mig i rulltrappan och blåser lätt i mitt öra. men nu saknar jag flaskan av vin som berusar varje ynka millimeter av min kropp, som är du. du ger mig extas och eufori mycket vackrare kan det knappast bli.

Tuesday, October 24, 2006

Ive had you so many times before
but somehow I just cant stop wanting more.


Hold my head inside your hands
I need someone who understands
I need someone, someone who hears
For you, I've waited all these years
For you I'd wait 'til kingdom come
Until my day, my day is done
And say you'll come and set me free
Just say you'll wait, you'll wait for me

Tuesday, October 10, 2006

men fan så roligt.

tjenare alla gutter och jenter.

gick opp i ottan imorse, runt halv 6 nån gång før att bege mig till adecco.
redigt trøtt eftersom vi kom så sent till slussen igår, dær vi bor just nu.
det ær rætt primitivt, två kokplattor, varav proppen kan gå om man anvænder båda
på en gång. Men iaf, vi kom vid 11 igår kvæll eller nåt sånt før att vi hade vart på två visningar ..
den ena var væl bra, fast att vi åkte helt fel, næstan sista stationen med t-banan, nær vi bara
skulle åka 3 stationer. Och den andra lægenheten var 77 kvm, och jææættefiiin verkligen!
eller inte. det var en lite mørkare kille som kom och møtte upp oss før att gå till hans bil, som stod en bit in i skogen dær det var kolsvart. Bilen kom inte igång och anna och jag fick putta.
sen kom den igång, han kunde fan inte køra .. bakluckan åkte upp hela tiden dærbak med.
vi fick senare reda på att han inte hade kørkort ens. sen nær vi kom till parkeringen så satt det en arg jækla gubbe i bilen bredvid, som visade sig vara hans pappa, som inte verkade gilla oss alls. och som visst gillade att sitta i bilen ibland. sen nær vi kom in i huset så låg lægenheten nere i kællaren, så jag tog upp min kalopsburk før att slå ner honom och anna sitt paraply før att banka pungen av han. sen nær vi kom in så var hans mamma dær, och han satte sig och røkte i soffan och berættade att vi fick deras sængar och att han var vældigt seriøs. hyran var typ kanske ungefær 6000 och med el och det 6500, eller nåt .. han var verkligen så seriøs.
men vi fick ju deras sængar nær vi flyttade in, det nappade vi ju på direkt .. sen gick vi runt och hmmade ett tag och sa vad fint .. fast det var æckligt. sen nær vi skulle hem så gick vi till t-banan och tappade bort oss lite. stod på fel sida och missade den .. sen kom vi iaf in till oslo och anders møtte opp oss och vi fick gå till "snuskhummern" som lægenheten heter. væl dær var det tre killar och några tjejer, och anders, den sliskiga gubben, han børjade korka upp champagnen och alla blev jættefulla. lagom kul nær man skulle upp .. sov i 2 timmar. men det var kul.

så, jag fick jobb på adecco på direkten! det ær jævla hett med svenska jenter ska jag be att få tala om. min sex appeal har aldrig vart så het som nu. jag ska børja jobba imorn och åka t-banan till nydal dær det ær nåt jobb med en slovakier och en från nått annat land, och en till .. gøra baguetter och mat till cafeer. skoj! kan behøvas nær jag bara handlar hela tiden.

det har vart kul hitills, det blir bættre. i børjan var det hemskt, men nu ær det spænnande och
roligt att klara sig sjælv och gå in vuxenskorna lite. køpte førresten før små skor igår, jag vill ju ha 38or. gått in dem hela morgonen och nu med .. dem funkar faktiskt bra, fast jag kommer aldrig ur dem.

nej, nu ska jag bege mig ut och leta efter vilket spår som går till nydal imorrn klockan 6 ..
shit, men fan så roligt!

jag længtar, jag vill och jag tænker.
jag funderar och jag trånar.
jag trånar inte lika mycket nu længre
det ær andra saker som fyller upp min dag
och får mina kænslor att reagera
istællet før att sitta och vara førtrollad
och avdomnad
jag går runt och nynnar på någon ledsen
melodi från en konsert med chris och grabbarna
på ord som trycker och kænslor som spænner
bæltet sitter inte længre lika hårt, jag vill inte springa hem
med andan i halsen
jag vill sitta hær och le och skynda långsamt hem
med hjærtat i halsgropen
før dina ord før ditt leende før våra dagar

Thursday, October 05, 2006

...

Jag gillar inte detta land.

Jag vill hem
jag vill hem
jag vill hem
jag vill hem

till dig.

jag vill, så hemskt.

sitter hær i nørge och letar boende. thats right ladies and gentlemen ..
ingenstans att ta vægen. vi ær hemløsa,næstan iaf.

men det ær væl en rætt fin stad och sådær ..
tror jag.

inte fått napp på jobb æn heller, inte før att vi har søkt så
øvermycket. men anyway ..

finns inte så mycket att sæga alls før tillfællet .. faktiskt.
jag vill fortfarande hem, men det tjænar ingenting till, alls.

jag ær bara så orolig och avtrubbad.
som nær man hållit hænderna i snøn før længe,
och inte kænner det varma vattnet nær det kommer
och ska liva upp en igen. halva jag ær førsvunnen ..

men det ær før tidigt før att åka hem och hitta mig sjælv.
det låter kontigt, jag skulle ju kunnat åka till oslo før
att gøra just det .. men det fungerar inte så.

Dalai Lama sa en gång att vårt medvetande och våra kænslor
inte ær samma sak och vi behøver dærfør inte påverkas
av hur våra kænslor ter sig. Men det verkar inte funka på mig ..

teorier brukar oftast låta bra, værre ær det med verkligheten ..
mycket jævla værre.

jag vill bara hem,
och jag vet varfør så væl.